Nyligen, 1996, firade vi tvåhundraårsminnet av Franz Berwalds födelse. En mängd nya skivor med Berwalds musik gavs då ut, men här ska vi titta på några tidigare inspelningar.

Berwald fick inte den erkänsla som borde tillkommit honom under hans livstid. När han dog 1868 var nästan hela hans produktion otryckt. Musiketablissemangets dåliga samvete över Berwalds öde yttrade sig i ett kompensatoriskt tänkande, varför Berwald framför allt efter sekelskiftet uppfördes regelbundet i Sverige. Således var tvåhundraårsfirandet häromåret bara den senaste av ett antal sådana Berwaldjubileer.

Nils Castegren, dåvarande intendent på Radiotjänst, gjorde tillsammans med Tor Mann, konstnärlig ledare för radions symfoniorkestrar, den största insatsen för Berwalds upprättelse genom att spela in och ge ut inalles tjugonio 78-varvare med Berwalds viktigaste verk, försedda med Sten Bromans kommentarer. Dessa skivor spreds över världen, och Berwald blev därmed en internationellt relativt känd tonsättare, som t.o.m. omgavs med en viss kultstatus. 1966 inleddes utgivningen av Berwalds samlade verk för det tyska musikförlaget Bärenreiter.
Genom den svenska dirigentkrisen på 1970- och 80-talen brast emellertid traditionslinjen bortifrån seklets början, och Berwald klingade alltmer sällan i konsertsalarna. Denna CD-utgåva har kommit till för att återknyta till det digra erfarenhetsmaterial som samlades genom hundratals uppföranden under den första hälften av 1900-talet, och som här tydliggörs genom de tolkningar som respektive Tor Mann och vår enfant terrible med sina stundtals citrongula kostymer, Sten Broman, åstadkom.

Tor Manns inspelningar har den ålderns patina som dem tillkommer, inspelade som de är på 1930-, 40- och 50-talen. Dock är ett par av dem överförda från modermatriserna, varför de är i betydligt bättre skick än vad som vanligen är fallet med inspelningar från denna period.Tolkningarna är stilistiskt intressanta, och nutida uttolkare bör nog studera dessa äldre infallsvinklar, för att kanske ha som utgångspunkt för sina egna uppföranden (och det gör de säkert också…). Sten Bromans tolkningar är nyare, från 1968, och är därmed inte alls behäftade med det sus och brus som de äldre skivorna för med sig. Upptagningarna gjordes under högtidligheterna vid hundraårsminnet av Berwalds död. Dessa bortglömda stereoinspelningar ges här ut för första gången! Det är som att lyssna till nutida inspelningar, men här genomsyrade av Sten Bromans vittra ande. Det är skönt att höra honom igen!

Verken som Mann uppför är ”Overtyr till Estrella de Soria”, ”Sinfonie singulière” och ”Sinfonie sèrieuse”. Dessutom får vi höra ett repetitionsavsnitt ur ”Overtyr till Estrella de Soria” från 1959 hämtat ur Sveriges Radios programarkiv. Broman uppför ”Overtyr till Estrella de Soria”, ”Sinfonie singulière” och ”Sinfonie sèrieuse”. Vi kan alltså direkt studera de skillnader som finns dessa två dirigenter emellan. Tor Mann stod i en tradition bortifrån Conrad Nordqvist, medan Broman befann sig i en linje från Tor Aulin och Henri Marteau.

Texthäftet, 96 sidor långt, på svenska och engelska, är högintressant, och däruti finns mycket för kalenderbitaren att studera, t.ex. en komplett lista över offentliga uppföranden av Berwald 1818 – 1946!

Den CD med två av Berwalds stråkkvartetter, inspelade av Frydénkvartetten, som Caprice gett ut, är lustfylld att lyssna till. Det finns inget i ljudbilden som avslöjar att inspelningarna är gjorda för så pass länge sedan som 1959 och 1967. Jag har lite svårt att förstå varför Caprice har lämnat halva CDn tom; den kan fyllas med åttio minuter musik, men här hör vi knappt fyrtio! Kanske har det att göra med att man ville ge ut de två sista kvartetterna från 1949, och visst är de pärlor i den svenska stråkkvartettlitteraturen.

---

email

home