Riccardo Piacentini: Mal'akhim. Nuovo Era Records CD 7336. Medverkande: Giovanni Moretti, röst på tonband, Luca Dordolo, ten., Tiziana Scandaletti, sop., Mari Tento, bar., Lorella d'Amico, mezzosop., Massimo Nosetti, org., Associazione Incontrocanto, kör, Corale Universitaria di Torino, kör, Coro 900, kör , Paolo Zaltron, körmästare, Gabriella Cigolino, körmästare, Riccardo Piacentini, dir.

---

Till en början kan denna musik tyckas ha hämtat inspiration från Om Kalsoums sång El Soulaisa Mokadassa av Saleh Gawdat och Riad El Sombati, även om den arabiska sången inleds med hammondorgel, till skillnad från denna skivas klockklanger; stämningen är dock densamma, och faktum är ju att båda styckena är av det mer högstämda slaget. Dessutom blandas de arabiska hammondtonerna senare i Om Kalsoums sång med just klockklang. Associationen är därmed given! Lyssnar Riccardo Piacentini till Om Kalsoum?

Mal'akhim är ett andligt drama i en akt och fyra scener för soloröster, körer, orgel och tonband. Titeln är en transkription från hebreiskan, och betyder "änglar". Åter inställer sig här analogin med El Soulaisa Mokadassa, som hyllar en helighet.
Librettot till Mal'akhim är skrivet dels på hebreiska, dels på italienska. Det hämtar uttryckligen inspiration från de hebreiska skrifterna i Bibeln, och söker - aningen förmätet, kan tyckas - förmedla ett universellt budskap om fred. Historien börjar som en klassisk historia om kampen mellan ont och gott i dess mest ursprungliga form; kampen mellan Jehova och Lucifer. Denna historia blandas dock här upp med motivistiska element ur Orfeus och Eurydike, samtidigt som den har inslag av den gamla klassiska Hadestron, där vakthunden Kerberos visserligen bytts ut mot en fyrhövdad drake, men därmed har man ju i stycket också blandat in urgamla sagomotiv, och den motivistiska mixen kan därmed sägas vara väl genomförd. När dessutom det gamla temat med Herkuliska uppdrag dyker upp är i Mal'akhim samlade både religiösa urbilder och mytiska arketypiska motiv ur det västerländska psykologiska, filosofiska och allmänkulturella urarvet. Inte illa! Man kan t.o.m. hitta stämningar från Dante och hans Inferno här, och varför inte spår av Emanuel Swedenborg. Det är inte svårt att hitta källor - skrifter eller myter - som har, eller skulle kunna ha, lämnat avtryck i detta stort anlagda verk. Därmed blir Mal'akhim universellt, om man begränsar sig till den västerländska kulturssfären. Man hittar väl inte särskilt mycket av Shintoism eller Zen däremot, fruktar jag. Även det universella har sin begränsning…

Det är ju ett betydande ar bete att försöka samla så mycket under en hatt som man i Mal'akhim haft ambitionen att göra, och egentligen överstiger det nog de flestas förmåga - även Riccardo Piacentinis och Gabriella Biancos (librettist) - men resultatet är fördenskull inte oävet. Blandningen av soloröster, körer, det talade ordet och elektroniska klanger i en ödesmättad stämning känns ofta äkta, och motivbilden med alla dess analogier ger en ju också faktiskt lust att återvända till de gamla verken från ungdomen; Orfeus & Eurydike, Tristan & Isolde, de nordiska gudasagorna, Eddan o.s.v., och t.o.m. gamle Wagner kan gott få flacka runt i laserlådan ett tag igen med sin Nibelungenring. Tolkiens skrifter kan också dammas av, men själva idén om att genomföra ett sådant här verk hör egentligen hemma i senare delen av adertonhundratalet och dess stora vurm för myter och motiv ur gamla sagor från Hedenhös. Mal'akhim ger alltså inspiration, och det är det minsann inte alla musikverk som gör. Det kanske är dags igen att återvända till gamla klassiska myter och sagor, för att hämta näring. Vi behöver sannerligen kulturell, psykologisk och filosofisk näring. Millennieskiftet är ju bara en sifferlek för just den del av mänskligheten som använder vår kalender, som dessutom vilar på falska premisser (Jesus föddes i oktober, och absolut inte år noll!), och dessutom infaller skiftet isåfall egentligen inte förrän år 2000 passerat, på nyåret till 2001 (att det skulle infalla nyåret till år 2000 är en matematisk missuppfattning!) - men varför inte, trots alla dessa felaktiga förutsättningar, i alla fall använda det falska skiftet som majoriteten ändå tror på som en symbolisk punkt i det abstrakta tidsflödet, för att ge oss in i en allmänmänsklig introspektion, in i de myter och sagor som i mångt och mycket format vår moral och vår livssyn, eller är det tvärtom kanske så att vår moral och vår livssyn format myterna och de urgamla visionerna som projiceras mot okipetallobens dura som dopplerförskjutna bilder av en forntid som kanske är en samtid och en framtid? Myterna är i alla fall gestaltningar ur vårt kollektiva omedvetna, och som sådana oskattbara källor till kreativitet, utveckling och andlig hälsa - egentligen budskap från det divina!

Ricardo Piacentinis Mal'akhim fick mig att tänka alla dessa tankar; gav mig inspiration att återvända till de gamla myterna! Det måste ju betyda att detta verk faktiskt fungerar, på ett för mig oväntat sätt, eftersom lyssningen förde mig vidare, ur musiken in i urtid och myt, in i introspektion och eftertanke - och livslust! Ett märkligt verk! Rekommenderas på grund av sina vittgående konsekvenser!